"Konsten att vara enkel utan att bli simpel" ur "Hallandsposten" av Malin Henriksson Ragnar Andersson från Eldsberga söder om Halmstad är statarpojken som blev målare och musiker. Hans utställning på Stadshuskuben i Falkenberg är en sammanfattning av fem decenniers måleri. Hästen är ett av Ragnar Anderssons favoritmotiv. Den här bilden heter "Galopp" och är tillkommen under åttiotalet. Ragnar Andersson fick ett skissblock av en arbetskamrat på pappersindustrin i Mariestad och inledde sin konstnärsbana först i 25-årsåldern. Hans femtiotalsmåleri följer det danska och kan sägas följa i tradition med konstnärer som Oluf Höst och Jens Söndergaard. Det är föreställande konst i mustiga färger. Han beskriver det själv som "sammanfattande realism". - Utgångspunkten för en konstnär brukar ju ofta vara att man målar som det ser ut, säger han. På sextiotalet gav han sig ut i världen och tillbringade en rad år på resande fot. Han mötte det internationella bildspråket och började experimentera med abstrakt konst inspirerad av storheter som Mondrian, Braque, Picasso, Matisse och Cézanne. - Det var en nyttig period, då jag lärde mig att renodla problemen med ljus, perspektiv, rörelse och komposition. På sjuttiotalet återvände han till Sverige och målade det svenska landskapet. - Jag är ju en naturmänniska och lever tätt inpo naturen vid kusten. På åttiotalet började han resa igen, företrädesvis till Marocko och Spanien, där han skaffade sig ett hus. Ragnar Andersson tycker att Spanien är det vackraste landet i världen och är speciellt förtjust i Andalusien. Han talar om det dräpande ljuset som löser upp färger och konturer, vilket också satt sina spår på hans måleri. Med åren har han gått mot en allt mer utpräglad föenkling. - Det svåraste som finns är att vara enkel utan att bli simpel, säger han. « Tillbaka